Vid Sophiendal fanns på 1700 talet ett Blåfärgsverk och senare ett Glasbruk med anknytning till Loosgruvan.
Sophiendals blåfärgbruk byggdes upp 1743-45 och producerade som bäst 17 ton smalt d.v.s. blåfärg. 1762-63 sinade malmen i Loos Koboltgrvua drastiskt och dåvarande brukspatron Johan Zenius försöker rädda verksamheten genom att göra blåfärgsverket till ett glasblåseri. Under åtta år blåser man flaskor, bägare och fönsterglas men det bär sig inte ekonomiskt. 1771 lägger man ner versamheten.
Vid Sophiendal finns det bord uppställda för de som är fikasugna.
Idag består Sophiendal bara av ruiner men man kan fortfarande se bruksgatan, alla kanaler, dammen samt lämningar från samtliga husgrunder.
En guidad tur kan bokas via Loos Koboltgruva telefon: 0657-105 33 e-post: kontakta(@)loosgruvan.se
Loos Hembygdsgård är en idylliskt belägen kulturhistorisk plats vid Kyrkbytjärn, där historia, tradition och lokala evenemang möts året om.
Vackert belägen vid Kyrkbytjärns östra strand ligger Loos Hembygdsgård vilket ägs och förvaltas av Loos hembygdsförening. Platsen är ytters anrik då Loos Koboltgruvas grundare assessor och sedemera kommerseråd Henric Kalmeter valde att förlägga sig herrgård på platsen i början av 1740-talet. Av herrgården återstår idag endast en jordkällare samt delar av de terrassodlingar brukspatron tillsammans med patronessan Anna-Sophia Wallberg anlade.
Samtliga byggnader på platsen är hitflyttade under 1900-talet och består av mangårdsbyggnad, fäbodstuga, häbre, uthus, fäx, ladugård m.m. Den äldsta byggnaden är en visthusbod från 1614 vilket är ditflyttad från byn Tenskog strax söder om Los.
Pellasgården.
Mangårdsbyggnaden, området centrala byggnad, kallas för ”Pellas” och byggdes mellan 1830-40 i byn Karlsberg, strax söder om Los. Den 8 november 1963 köptes gården av hembygdsföreningen för 7500 kr och 1965 påbörjades arbetet med att riva byggnaden för att uppföra den på hembygdsgården i Los.
Välkommen in!
Under året annordnar Loos hembygdsföreningar olika aktiviteter som hembygdsfest, marknad, dans m.m.
I och omkring Los hittar du vackra kyrkor, kapell och begravningsplatser som bär på Finnmarkens rika historia och stillsamma andlighet. Platser som Los kyrka, Hamra kyrka, Fågelsjö kapell och Tandsjöborgs kapell bjuder in till eftertanke, kulturupplevelser och en rofylld paus i resan, ofta i nära samspel med den omgivande naturen.
Jonas Joll Svensson (1807–1897) byggde på 1800-talet upp ett självhushåll mitt i skogen vid Kroksjön i Hamra, där hans stenterrasser och gångar fortfarande finns bevarade efter över 150 år.
Längs väg 310 mellan Los och Västbacka, några kilometer väster om Hamra, ligger Kroksjösågen. På vänster sida, från Hamra sett, står en skylt som pekar åt höger och leder till det som idag återstår av Jolls trädgård.
Skylten från väg 310 in mot trädgården
Jonas ”Joll” Svensson föddes 1807 i Ängersjö och de första åren av hans liv var mycket fattiga. Flera gånger kom han i klammeri med rättvisan. Han anklagades för fylleri och stöld vilket tillslut ledde till fängelse. Efter avtjänat straff begav han sig till Orsa Finnmark och Björkberg för att där under några år tjäna som dräng. Så småningom slog han sig ner vid Kroksjön och där, på slutningarna av berget Stensjöknoppen, börjande han under 1860-talet bygga det som kom att kallas ”Jolls trädgård”. Under den frihetsberövade tiden i Stockholm på Långholmen hade han lärt sig hantverket som stenhuggare vilket nu väl kom till pass. Jonas började nu bygga sin trädgård med stentrappor och terrasser. Då platsen till stor del mest bestod av sten och grus bar han dit gödsel och jord i en näverkont på ryggen. Det bör ha blivit åtskilliga turer innan han känt sig nöjd. När allt var klart började han planera blommor och buskar. Jonas uppförde även ett par härbren, en jordkällare, en smedja samt en liten stuga att själv bo i. Enligt de vittnesmål som är bevarade var Jonas långt och reslig, mager och alltid klädd i en lång, svart rock samt en halmhatt. Han var ej heller så noga med sin hygien vilket han inte var ensam om vid den tiden. Under många år bodde Jonas ”Joll” Svensson tillsammans med sina getter vid trädgården med en fantastisk utsikt över Kroksjön. Han var en enstöring, men känd som en skicklig hantverkare. För att försörja sig högg han gravstenar, spände stenvalv och tillverkade takkronor. Han tog dock emot besökare och visade dem runt på platsen han bodde på men ingen vuxen fick någonsin besöka dennes härbren. De barn som besökte dem berättade att där inne förvarade Jonas mångehanda ädla ting så som pärlor och linne. Var han fått all den grannlåten ifrån vet ingen. Kanske idkade han byteshandel. Kanske på något annat sätt… På äldre dar flyttade Jonas in till Hamra där han avled 1897, bara några dagar innan sin 90 års dag.
Längs stentrapporna upp till de övre delarna av trädgården finns bänkar att sitta på
2011 återinvigdes Jolls trädgård, som räknas som en fornlämning, tack vare ett gediget arbete av Finnmarkens historiegrupp.
Det sägs att på denna ”stentron” brukade Jonas sitta och beskåda sitt livsverk.
Vill du veta mer om Jonas Joll rekommenderas häftet ”Jonas Joll Svensson – En levnadsbeskrivning om Joll” vilket är sammanställt av lokalhistoriker Lena Sävström från Hamra. Häftet kan införskaffas på Loos Bibliotek och Loos Koboltgruva och kostar endast 20 kr.
Ta gärna med en fikakorg då det på platsen finns både bord och bänkarUppe från trädgårdens övre delar är utsikten milsvid
Hamra nationalpark är mest känd för sin skog. Den äldsta delen av nationalparken är en av få orörda skogar i mellersta Sverige. I gamla och döda träd lever många av urskogens djur och växter.
Nästan halva nationalparken är ett stort sammanhängande myrkomplex bestående av kärr, bäckar, små tjärnar, gungflyn och tallbevuxna holmar. Den stora och orörda myren är populär av både fåglar och vandrare. Svartån, som avvattnar myren, har aldrig använts för flottning, och därför ligger stenarna kvar huller om buller, vilket erbjuder bra förhållanden för fisk och små vattendjur.
Fågelsjö gammelgård, även kallad gården Bortom Åa, är en av de sju hälsingegårdar som den 1 juli 2012 kom med på UNESCOs världsarvslista.
Fågelsjö Gammelgård Bortom Åa är en av Hälsinglands mest unika kulturmiljöer och sedan 2012 upptagen på UNESCO:s världsarvslista. Gården ligger djupt inne i Orsa Finnmark och berättar historien om självhushåll, slit och drömmar i ett av Sveriges mest avlägsna jordbruksområden. Här levde samma släkt i flera generationer, och när familjen emigrerade till Amerika i början av 1900-talet lämnades det äldre boningshuset orört, med möbler, redskap och vardagsföremål kvar – som om tiden helt enkelt stannade.
På gården möts två världar: det traditionella finnskogslivet och det så kallade Amerikahuset, som byggdes med pengar skickade hem från USA och symboliserar hoppet om ett bättre liv. Besökare kan vandra runt bland byggnaderna, uppleva interiörer med originalföremål och få en stark inblick i livet i Finnmarken under 1800- och tidigt 1900-tal. Under sommarsäsongen erbjuds guidade visningar, hantverkskurser, caféverksamhet och olika kulturarrangemang som levandegör platsens historia.
Fågelsjö Gammelgård är inte bara ett historiskt besöksmål utan också en stillsam plats för eftertanke, omgiven av skogar, sjöar och ett landskap som knappt förändrats på hundratals år. Ett besök här är en resa rakt in i Sveriges kulturarv – och en stark påminnelse om människans relation till naturen, arbetet och drömmen om framtiden.
Sveriges numera enda fungerande vattendrivna brynsåg.
Strax norr om Los ligger Sveriges numera enda fungerande vattendrivna brynsåg.
I trakten av byn Ryggskog väster om Los har lerskiffer brutits sedan mitten av 1800-talet. Skiffern är tät och mycket finkornig och har särskilt goda brynegenskaper.
Skifferbrytningen i Ryggskog skedde i flera mindre dagbrott, och från början tillverkades brynen för hand till husbehov på gårdarna i trakten.
Handsågningen fortsatte man med under lång tid, även sedan efterfrågan hade ökat och en tillverkning för avsalu satts igång. På 1880-talet byggde Hans Gustav Borg den första vattendrivna brynsågen vid Österhocklan, ett biflöde till Voxnan.
Brynsågen vid Österhocklan vidare av sönerna Herman och Karl. Herman sågade och Karl hyvlade för hand. Först på 1930-talet började man driva även hyveln med vattenkraft. År 1940 byggde Herman Borg den nuvarande brynsågen och den gamla sågen revs. Såg- och hyvelramar och annat användbart material togs tillvara och flyttades över till det nya såghuset. Den maskinella utrustningen med hyvelbord och såg är bevarad.
Under 1900-talet byggdes ytterligare brynsågar, vid Karlsmyr under namnet Åke Borgs brynfabrik. I mitten av 1970-talet flyttades Åke Borgs brynfabrik till Rävmyra, med modern maskinell utrustning. Från och med nu skedde sågnigen elektriskt.
Idag tillverkas ”Loosbrynen” av far och son, Dick och Conny Persson, och finns till försäljning runt om i landet, bland annat i Loos Koboltgruvas souvenirshop.
Brynsågen i Los förvaltas sedan 2017 av Loosgrufvans förening.
För bokning av en guidad tur i brynsågen ring 0657-105 33
Koboltgruvan ligger centralt i Loos. En förnimmelse av 1700-talets industriella framåtanda i en idyll, mitt i en fulländad vildmark där ett variationsrikt urbergsområde bjuder på en outtömlig rikedom av natur.
I den ståtliga och särpräglade timmeröverbyggnaden visas bildspel och utställningar. Du tar dig ner i underjorden efter gångbanor och trappor, förflyttas 250 år tillbaka i tiden och upplever en genuin 1700-tals gruvmiljö, där den historiska atmosfären får tankarna att cirkulera kring hur livet såg ut för den tidens gruvarbetare.
Guidade turer varje timme hela sommaren. Öppet vissa dagar övriga tider på året. Förbokningar kan göras via telefon eller mejl.
För mer information besök Loos Koboltgruvas hemsida.
Pilkalampinoppi är ett berg som mäter 645m. ö.h. i Orsa Finnmark i de västra delarna av Ljusdals kommun På toppen av berget uppfördes 1889 Sveriges första brandtorn. Det var året efter den stora branden vid Nordkap som ödelade ett skogsområde på 1900 ha.
Efter denna brand fattade Jordägarna i Orsa ett snabbt beslut om att man måste inrätta en effektiv brandbevakning över sitt stora skogsinnehav. Senare i 1889 uppfördes också brandbevakningstorn vid Knoppen, vid Kvarnberg och i kyrktornet i Hamra. Från 1890 bemannades dessa brandtorn sommartid ända fram tills brandflyget tog över i början på 1950-talet.
Tornet är öppet året om för besökare och ett trevligt utflyktsmål. Här finns även dass, matkällare, grillplats, en brukbar brunn och väl fungerande bord och bänkar utomhus.
